Evigt tacksam.

0kommentarer

I förrgår var jag och Andreas med om en bilolycka. Vi var påväg till min tandkirurg på Sunderbyn när det hände. Jag skulle köra om en lastbil som låg i 90km/h, gasade upp lite och svängde ut. En bit framför mig ser jag en stor vattenpöl, jag hinner tänka för mig själv att nu kommer vi vattenplana. Säger högt något i stil med "nu är vi körda" (kommer inte ihåg detaljer, allt är väldigt oklart). Tvär bromsar men hinner inte sakna ner bilen nog, vi lyfter på vattnet, snurrar ca. 10° och vi åker in i mitträcket. Drar lös räcket ca 100 meter innan vi snurrar tillbaka, 15° åt andra hållet och hamnar mitt på vägen. Som tur var kom ingen bil. Var i chocktillstånd men Andreas sa precis vad jag skulle göra och vi tog oss till sidan av vägen. 
Jag skakade och funkade inte alls. Var livrädd. Ingen gjorde illa sig, änglavakt. 
Jag är helt jävla fascinerad över hur bra mitträcket fungerade och hur pass lite bilen ändå skadade sig.
Är tacksam över att jag lever. Att vi lever. Så tacksam.

Kommentera

Publiceras ej