Tre år går inte att sammanfatta

0kommentarer

Min mamma sa nyss att ikväll ska vi minsann bara mysa i soffan framför Tv:n i regniga Hortlax. På rutin hann min hjärna fundera om jag hade några läxor, hur lång paus jag skulle kunna ta och vilken tid jag måste gå och lägga mig, innan den hunnit klura ut att det där är över. Jag behöver inte tänka på att när jag kommer hem från en skoldag på 7 timmar så väntar även flera timmars plugg.
Jag kan med gott samvete säga att jag har pluggat, som en gris många gånger. På studentdagen överlämnade min mentor ett stort brev till alla i klassen innehållande betyg för alla kurser. Jag öppnade mitt brev, men hade just då inte tid eller kraft att reflektera över det. Då var jag fullt upptagen med att sjunga och skratta. Men när jag tog fram brevet och tog ut pappret någon dag senare och faktiskt kollade på det så ville jag nästan gråta, så stolt var jag över mig själv. Jag gick ut gymnasiet med 15 VG, 14 MVG och 0 G. Får man skryta? Ah jag gör det iaf.
Visst har dessa tre år varit extremt tunga och jobbiga ibland också, men jag kan ärligt säga att de har genomförts med framförallt lycka, glädje och underbara händelser. Jag har fått spendera tre hela år tillsammans med en klass som inte längre bara är en klass, utan också en grupp goda vänner. Dessa år har varit så bra, kan vara bland de tre bästa jag kommer få uppleva, bland många andra, underbara år såklart. Inte bara för att jag fått lära känna dessa fina nya människor men också för att det är de år jag fått spendera med Jens, de år jag kommit närmare min familj, de år jag lärt mig så mycket värdefullt och de år jag hittat mig själv. Tre fucking amazing år med andra ord.

Kommentera

Publiceras ej